Jag suger på att blogga.

Ville så gärna från början vara aktiv med att skriva blogg. Så jag påbörjade den här bloggen.. så dröjer det så det jag skrivit blivit förändrat och behöver uppdateras.. så jag skriver lite till.. jag skrev om mitt jobb och om Didrik. Meningen var att jag skulle skriva om mina andra vackra också.. Meningen var att jag skulle tillägga en hel massa... men nu har den här bloggen legat i redigering så länge att jag väljer att posta den.. Hellre det än inget alls.



************************************************************





Jobbet går bra, jag har tagit väldigt mycket ansvar och blivit god man för min brukare. Vi behöver en till på arbetetsplatsen. Så jag har själv skrivit annonsen och jag har plockat ut elva stycken. Jag har intervjuvat dom. Sedan har jag tillsammans med min brukare valt ut 4 stycken för ytterligare intervju. Sedan har vi äntligen hittat en som blev anställd. Sen hoppas jag att 8 dagars intro har gett lite resultat. Förut har det vart 3 dagars intro, och det har aldrig riktigt fungerat. Det är sååå himla mycket information som jag ska ge och som ska kommas ihåg av den som blir introducerad. Men jag har stora förhoppningar på den vi anställt och tror det kommer bli bra.



Jag har ansvaret för ekonomin och för all typ av post. Så jag är glad över att ha en ny anställd som kan hjälpa till lite med andra typer av sysslor som jag känner att jag inte riktigt hänger med. Sen har det hänt lite saker på jobbet där jag verkligen var tvungen att ta itu med saker jag inte har gjort förut. Helt enkelt en krissituation. Jag har fått sitta i möte med diverse myndigheter. Spenderat timmar i telefon och fyllt i massor av olika blanketter. Eftersom jag har tystnadsplikt så kan jag inte säga vad det handlar om. Men jag känner att ansvaret växer och jag jag ska ta reda på reglerna runt detta. Vad det gäller alla extratimmar och vad jag ska redovis som arbete osv. Men ändå så visst var är det mycket jobb, men jag känner ju ändå att jag behöver en "challenge" och det känns så bra när man ror det iland.


Helt enkelt.. Jobbet går jättebra just nu.. Mycket jobb men det går bra!











Kärleken går bra, Fredrik är alltid den som är hjälten och helt underbar. Jag är så glad att han fick jobb i Glava efter att Volvo varslade honom. Fredrik behöver att jobba. Han blir galen om han inte har något att göra. Men upp till Fredriks kaliber kommer jag aldrig. Han är bara en alldeles underbar skatt som jag lyckats att sjörövat från någon som säkert förtjänar honom. Jag är en pirat....Rawwr


Barnen mår fint. Didde är en underbar kille, man ber honom om en sak och han säger "Ja, mamma" och gör det med en gång. Däremot så fort han är utanför min radar så lyckas han alltid hitta på dumheter. Som att hälsa på kompisar efter skolan och inte komma hem. Så jag får i panik sitta i telefon och ringa runt medan jag har någon av hans systrar aktivt leta efter honom. Eller så hittar han på något riktigt dumt och gör som han gjorde för några månader sedan.

Drar ifrån Fritids och sticker ner till Konsum Styckåsen. Jag får ett samtal precis när jag är på väg till jobbet. Då är Didde på Konsum, tagen av en butikskontrollant. Jag ringer till min brukare föklarar hur det ligger till och säger att jag blir sen. Min brukare är hur gullig som helst och säger att ta min tid, även fast att jag vet att h*n ligger och vänter på att få mat, medicin och bli torr.

Jag kastar mig på cykel och möter en skamsen Didde, föreståndare, butikskontrollant och två poliser inne på Konsums kontor. Jag är såå glad att polisen var där. För att jag ville att det skulle vara en skrämmande upplevelse för Didde. Vilket det verkligen var. Han var så skamsen och det var en sådan obehaglig, generande och skrämmande upplevelse för honom.
Polisen var sträng och bister, butikskontrollanten talade om för honom att hon såg redan innan han hade stoppat ner godiset i väskan att han var på väg att snatta. Föreståndaren var väldigt tydlig med att sådan beetende var inte tolerat i någon affär och han var härmed inte välkommen till hans butik om han inte hade en vuxen med sig. Så det var en tyst liten Didde jag cyklade hem med.

Sedan beslutade skolan att vi behövde ett "krismöte" och jag måste säga att det hela gick lite "overboard" dels att jag inte ventilerade vad som borde ha blivit sagt. Dels att jag efter mötet kom på allt jag borde ha sagt och gjort.

Så jag är inte alls nöjd med det mötet. Mötet baserades på att det är praxis att sådana här saker alltid anmäls till sociala och därför behövde vi förbereda oss. Oss?! Pytt heller!

Jag kommer in i ett rum med 6 andra. Jag kände det nästan som att det var som en rättegång där jag var brottslingen. Men istället för att jag tog upp fighten och hade koll på vad jag skulle säga och inte så var jag totalt oförberedd. TOTALT!

Jag hade inte ens riktig koll på vem kvinnan var på min högra sida. Jag antar genom uteslutningsmetoden att hon var rektor.
Hon satte igång och tjata om att Didde behövde sällskap när han cyklade till skolan. Att jag skulle alltså cykla med honom till skolan. Till saken hör det dock att Didrik aldrig kommit för sent till skolan. Men denna rektor ansåg att det fanns då risk att Didde hittar på dumheter på väg till skolan. Hon hade som förslag att eftersom mitt och Fredriks jobb inte tllät alla dagar att följa Didde till skolan så skulle han gå på fritids från 7.00 dom dagarna.
Fy fan va taskigt. Ska han inte GÖRA annat än att vara i skolan, delvis fritids, samma lokaler dock?! Och ja visst, om det visade sig att Didde inte klarade sin cykeltur till skolan utan gjorde annat osv så skulle jag självklart ta itu det med det och göra vad som krävdes för att lösa det. Men han har klarat det galant, så why fix it if it aint broken?

Det mest irreterande var att hon antog liksom att jag bara skulle säga ja. Jag fick verkligen vara riktigt tydlig och vara lite (väldigt lite, vill ju inte smälla en bomb inne på skolan) och säga att NEJ, vi kommer inte fjanta runt och följa Didde till skolan eller låta honom gå extratimmar på fritids så länge inte JAG ser att det behovet finns.

Så den fighten tog jag.. med hull och hår. Så det tog fokus av det viktiga som behövdes tas upp. Till exempel, Didde stack från Fritids och snattade från Konsum. Didde verkar kunna göra lite som han vill på skoltid, om han blir "trött" så får han lämna lektionen för att göra annat i samlingsrummet. Jag försökte att ta upp vad vi skulle göra åt det faktum att Didde har lite andra regler än dom andra barnen, då avbröt rektorn mig med att "Det ordnar vi här på skolan" Och återtog diskussionen om Didde behövde sällskap till skolan eller inte.

Och sen diskuterade vi att Didde behöver bli omvaliderad. Eftersom Didde har fått en diagnos som kallas för "Autismliknande tillstånd" när han var tre år av Neuropsykiatriska Enheten i Karlstad. Jag ansåg att den var fel redan då. Kanske är det något med honom kanske är det en "diagnos" men inte fan är det "Autismliknande Tillstånd".
Didde lärde sig att tala väldigt sent.. Jag menar väldigt sent. Så när utredningen gjordes så förstod han inte egentligen någon annan än mig. För att jag visste vilka ord han förstod och hur man pratade med honom. Men eftersom man som förälder inte få delta i testerna utan endast titta på så gick det som det.


Dom pratade i den här stilen "Kan du visa hur man gör ett rakt streck" (Jag skulle ha sagt: Titta mamma gör med pennan! Å nu Didde!), Dom säger: "Kan du tala om vad för färg flickan har på kjolen?" (Jag skulle ha sagt: Titta fin flicka, titta flickan har kjol. Lika? "pekar på en annan färg") alltså jag fick sitta där och titta på när dom pratade grekiska med min son. Han förstod dom inte och då valde han ignorera dom. Så stämpeln kom "Brist på Samspel" . Vilket är en vald och väldigt stor valid del utav själva diagnosen. Tro fan det att man har brist på samspel när folk pratar grekiska?! Jag hade också ignorerat en person som följde mig en hel dag och försökte prata grekiska.


Nåja. vi har vart på möte jag och Didde i karlstad hos Team Autism. Så nu är bollen i gungning, bara vänta och se.