Politik

Jaha, i dag blev jag blockerad av en kille på Facebook.

Det hela började med ett inlägg om nästa manifestation i Örebro.
En kille vi kan kalla Peter svarade och tyckte att kanske han skulle kunna tänka sig komma om det blev en bättre manifestation än det fiasko på mynttorget i Sthlm.
(Ja, kanske... om det blir bättre organiserat och bättretalare än på Mynttorget i Ga stan 17/1, det var ju tyvärr rena fiaskot. Massa tomtar som försökte göra politik av varg-frågan och blandade in både SD, muslimer och nuv regering mm.. osmakligt, en riktig besvikelse!)

Jaha ja, som den Itha jag är blev jag ju självklart sur eftersom jag vet hur dom som satte ihop den här manifestationen, jobbade häcken av sig. Vi var en brokig samling och jag gick med i NRN bara för 3 veckor sedan. Föreningen är nystartad. Alla känner inte varandra. Inte alla av oss har någon speciell genre eller expertis. Vi är där för att hjälpas åt och vara aktiva i rovdjursfrågan. Jag ska ärligt tala om att jag faktiskt inte vet vad för bakgrund någon av oss har. Men jag anser det oviktigt. Jag väljer att se oss som mammor och pappor, systrar och bröder som har heltidsjobb och en späckad vardag men ändå väljer att viga tid till något vi brinner för. Vi är på väg uppåt, vi ska få den här föreningen att fungera och göra sig hörd. Vi ska vara aktiv och göra skillnad. Vi kommer att ha medel och finanser.

Men det här är ett nätverk. Vi hjälps åt och vi jobbar i samma riktning. Men gudarna ska veta att vi precis börjat. Vårat första uppdrag, ja där jag blev medlem ialf., var ju manifestationen mot vargjakt i Sthlm. Jag var inte till mycket hjälp men jag såg och hörde hur dom andra kämpade för att hitta talare och artister. Att få det att fungera, få grönt ljus och verkligen boka allihopa på så kort tid var inte ett enkelt jobb. Jag vet inte om dom som tog på sig uppdraget att hitta talare och boka artister hade några kontakter. Men det verkade inte så. Det verkade mer som dom med en jävla kampanda och vilja bara såg till att maila folk, ringa folk och få tag i folk och övertala dom att ställa upp. Alltså något egentligen vi alla skulle kunna göra, men där vi ofta står med öppen käft och glor och tänker "hur fan börjar jag" där sket dom i att tänka så utan bara tog tag i det.
Imponerande och väldigt modigt.
Jag själv åtog mig det futtiga uppdraget att skapa en evenemangsida på facebook och bjuda in fler. Jag gjorde det och jag postade länken varhelst jag kunde. Jag gjorde mig riktigt ovän med några pga att jag inte brydde mig om jag postade det på motståndaresidans bloggar eller våra egna.
Men totalt sammanräknat så bidrog jag inte med ens hälften så mycket som dom andra i NRN.

Så självklart kände jag mig tvungen att förklara för den här Peter hur mycket jobb som låg bakom.

Här är hela dialogen:

" Peter;  Ja, kanske... om det blir bättre organiserat och bättretalare än på Mynttorget i Ga stan 17/1, det var ju tyvärr rena fiaskot. Massa tomtar som försökte göra politik av varg-frågan och blandade in både SD, muslimer och nuv regering mm.. osmakligt, en riktig besvikelse!

Itha;  Jepp, självklart kommer jag. Tyvärr så handlar det ju inte om det som Peter Stenberg kacklar om. Utan närvaro är det viktigaste. Att då inte Peter tar i beaktande att detta gjordes på extremt kort tid av en väldigt liten skara människor utan stora media kontakter och väldigt väldigt små resurser. Åtminstone var det folk som gjorde vad dom kunde och gjorde sitt bästa. Fiasko säger Peter? Ingen vet vad Peter förväntade sig men tydligt är att Peter gjorde inte mycket själv för att bidra. Så därför är denne Peter själv en del av fiaskot.
Jag ser det som verkligen var beklämmande, det är att det är så många människor som är emot vargjakt och alldeles för få av dom dök upp.
Där är det största fiaskot.
Men att ge sig funkar inte. Ju fler vi är som ställer upp desto bättre. Att sitta på arslet och klaga gör ingen glad.

Peter; Hurru Itha, lugna ner dig lite va. Du behöver inte gå till personangrepp. Jag har varit djurrättsaktivist och aktivist i Greenpeace längre än du kunnat stava till varg. Jag var på Mynttorget 17/1 och det mötet var ett fiasko. Talarna var inte bra och uppslutningen var dålig. Tål du inte den sanningen? Det var inte heller "extremt kort tid förberett" mötet skjöts ju t.o.m upp en vecka. Du snackar i nattmössan och flera talare var oprofessionella blandade in massa andra politiska floskler mm som inte hörde hemma där. Jag gick dit för att visa att jag tycker jakt på djur är fel och visa mitt stöd till den grupp som arbetar för att stoppa vargjakt, inte för att gå på ett politiskt möte, än mindre för att stå o lyssna på dumheter och politisk galimatias (av folk som inte vet vad de snackar om och blandar ihop saker

Itha;  Ja du Peter, vet inte riktigt om jag gick till personangrepp?
Och hur länge jag kunnat stava till varg har du ingen aning om, så att jag tvivlar starkt på att du har rätt.

Men må så vara att du tycker att talarna inte var bra och uppslutningen var dålig. Men du har dock FEL i att det var inte under "extremt kort tid förberett". För det var just var det var. Mötet (vad du menar med möte?!) blev inte uppskjutet en vecka överhuvudtaget. Däremot blev manifestationen ändrad från den 16de till den 17:de pga dubbelbokning (polisen gav tillstånd, hörde av sig ett dygn senare och sa att datumet måste bli ändrat). Jag kan hålla med om att en av talarna blev väldigt upprörd och talade lite utanför själva sakfrågan. Men ändock så hörde han hemma där eftersom han hade hjärtat med. Bortsett från vilka talare som var där och att du tyckte dom talade galimatias. Så kvarstår faktumet. Det var under kort tidspress, människor som inte hade någon som helst mediakontakter eller vana inom någon typ av lobbyverksamhet. Det fanns inga kontakter, det fanns ingen som kände någon som kände någon. Det var bara folk som kände "att nu måste vi göra något". Och så sattes det igång att maila folk, ringa folk och nätverka så gott det gick. Att få ihop ett sånt evenemang utan ett stort kontaktnät är inte enkelt. Man får använda envishet och en tro på andra människors goda vilja. Men du tycks tro (flåt är detta ett personangrepp nu igen?) att det var någon slags professionell förening med massa finanser som låg bakom den här manifestationen?

Vad du ville ha och förväntade dig när du deltog i manifestationen på Mynttorget den 17:de är nog du vad du kan förvänta dig av en förening med kontakter och sponsorer. Det är därför du gjorde mig förbannad.

Peter; Suck, säger jag bara...
Du är verkligen omogen och okunnig.

Jag orkar knappt bemöta din aggressiva stil..
Fattar knappt vad du bråkar om. Lägg din energi på att motarbeta jägarna istället.... Visa mer
Du kanske inte tillhör de, men jag gör det, som visste om mötet/manifestationen 2 veckor i förväg och jag har väl för 17 rätt att va besviken om jag känner för det! Jag blev besviken pga att det var massa politiskt snack och att det var dålig uppslutning, och det har jag rätt att tycka och skriva på fb utan att du ska komma o hacka på mig för det. Lägg ner för fan, du är ju löjlig!

Itha; Ok, nu är det ju verkligen personangrepp?! Jag är löjlig, omogen och okunnig. Dessutom är jag aggressiv? Jag lägger ner energi på precis vad jag vill. Men du ska se mig när jag är aggressiv på riktigt. Jag tycker jag mest försökte måla upp bilden för dig, alltså vad som låg bakom det sk fiaskot.

Visst har du rätt att vara besviken. Men precis lika mycket rätt har jag då att tala om vad jag tycker om ditt "ja kanske jag kommer OM det är bättre organiserat än förra gången"
Delvis att du kunde ha HJÄLPT till att organisera det. Du kan HJÄLPA till med manifestationen i Örebro. Nu tror jag självklart inte du har tid eller ork för det men du förstår vad jag menar? Hmm nej det gör du nog inte heller.

Alltså jag försöker inte vara aggressiv eller frånta dig rätten att vara besviken! Jag försöker få dig att förstå att sätta ihop en manifestation på två veckor är jättesvårt! Att få talare att ställa upp är så krångligt så du anar inte. Dom svarar inte på mail och när dom gör det får du motfrågor som i sin tur ska besvaras och därefter invänta nytt svar. Folk säger att dom ställer upp för att i SISTA stund ställa in.

Ja ja, du verkar ta det som ett personligt påhopp medan jag försöker få dig att förstå vilket jävla hästjobb det var att få ihop fiaskot som du kallar det. Jag hackar inte på dig. Jag argumenterar emot dig. Klarar du inte det, sluta svara på inlägg!

 

Itha;  Ok, suck. Av någon anledning valde Peter att ta väldigt illa vid sig. Han blockerade mig och skickade mig ett privat meddelande där han i stort sett sa det han redan sagt och kallade mig obstinat. Jag anser inte att jag hackade på honom, jag ansåg att han hade fel och ville förklara varför. Men men. Sagt är sagt och gjort är gjort. Men jädrigt fånigt blev det...

 

Han blockerade mig och skickade mig ett privat meddelande på FB där han egentligen sa det han redan sagt men la till " okunniga talare, särskilt en mörk kille som läste innantill i ett papper och blandade in massa politik som han uppenbarligen inte hade en susning om"

Det var två mörka talare den ena var Mikael Trolin fd nationell integrationssamordnare (fp)
Den andre var en man av spanskt ursprung som jag faktiskt inte tagit reda på vad han heter eftersom han blev inbjuden akut pga sista minuten ändringar i programmet. Men det var en mycket känslosam man som blev så upprörd att han knycklade ihop sina papper och stampade på dom. Han sa upp sig från sitt jobb och nästan grät. Kanske var han inte saklig, men för honom var det en hjärtefråga. Och en hjärtefråga var det för alla som var där.
Men min gissning är att denne "Peter" menade inte vår spanske talare utan han syftade på Mikael Trolin, som enligt mig gjorde bra ifrån sig.

Att ha papper med sig som stöd för vad du kan säga är inget ovanligt. Men det blir ju väldigt tydligt när man inte har ett podium.

Vad jag däremot missade i meningsutbytet med "Peter" är att han faktiskt kanske inte alls menade att det var ett oproffsigt evenemang. Han hakade upp sig på att det var politiska talare!? Han menade på att det bara vart "en massa politisk snack". Jag i min iver att försvara NRN misstolkade hans kritik.
Synd att han blockerade mig på FB, för att jag skulle gärna velat talat om för honom att vargjaktsfrågan är i alla högsta grad en politisk fråga. Det borde vara en vetenskaplig fråga där vi tar in alla viktiga aspekter som biologer och forskare har kunskap om, men istället är det och hållet en politisk fråga där den sida med den mest effektivaste lobbyverksamhet vinner. Vi skjuter inte vargar för att rädda den från inavel. Vi skjuter av vargar för att dom som inte vill ha varg ska känna sig hörda och tillsfreds med att regeringen hör deras rop.
Det här är ett första steg till förhandling med dom som inte vill ha varg alls.

Sen att många av oss inte tycker det är rätt att förhandla med varghatare kvittar ju. För det här är ju ett regeringsbeslut, lobbyverksamheten har verkligen varit framgångsrik för varghatarna. Vi som vill ha vargen kvar i Sverige verkar inte haft någon lobbyverksamhet alls. Utan vi har forskare, biologer, professorer och akademiker som sitter som fågelholkar och frågar samma fråga som mig; Vad är det som händer?! Vofför gör ni på detta viset?
Spelar ingen roll... detta är politik!

...

Det hela började för mig att jag precis som alla andra såg inslagen på TV när jakten på varg började.

Jag har aldrig varit en aktivist på något sätt. Inte heller bloggar jag. Den här bloggen var från början avsedd att bara småprata lite om mig själv och ditt och datt. Men jag var aldrig sugen på att skriva om ditt och datt så därför bloggade jag heller aldrig.
Jag har aldrig varit aktiv i några föreningar eller tagit ställning överhuvudtaget. Däremot är jag djurvän, inte vegetarian men djurvän. Jag tycker om djur helt enkelt. Men vem gör inte det?
 Och jag ska verkligen tala om att jag inte på något sätt tyckt att vargen har varit min favorit. Den är vacker och vild. Men det är också älgen och järven och uttrarna, bävrarna, tranorna osv
Vilda djur är otroliga. Oavsett om dom är små eller stora. Farliga eller inte.
Men när jag såg dessa inslag på TV så blev jag så FÖRBANNAD helt enkelt. Händer ofta att jag blir arg och förbannad när jag ser orättvisor på TV. Ja, ledsen också.

Men ofta så talas det samtidigt om att dom, som i mitt tycke är utsatta, får hjälp. Det finns folk där ute som hjälper när det är svält och krig. Det finns folk som hjälper fåglar som drunknar i olja. Det finns backup. Jag har aldrig tillhört den backupen. Aldrig.
Jag borde nog skämmas, men jag har alltid tyckt att jag har nog med mitt eget, fullt upp.
Som god man, förvaltare, personlig assistent till de mina i min kommun och mamma till fyra barn + hund så känns det ändå inte riktigt att dygnets timmar räcker till.
Men när detta sändes, så kändes det som var FAN är backupen? Det verkade inte finnas någon. Det finns självklart alltid dom som engagerade sig men dom syntes inte. Och för första gången i mitt liv ville jag och kände ett behov att hjälpa till.

Så jag har nu tagit dom första steget till att vara involverad.

Och det tänker jag inte sluta med!

Manifestation mot vargjakt

Manifestation mot Vargjakten!

Hej!

Den 17 Januari kl 14:00 ska en manifestation mot Licenserad Vargjakt hållas!

Det är ytterst viktigt att vi är många den dagen.
Jag ber om hjälp här.
Även om DU inte kan komma kanske du känner någon som kan?
Ni som är med i FaceBook kan använda er av linken nedan.
Klicka på länken eller kopiera den och sätt in den i ditt adressfönster och bjud in mer folk, uppmana dom att i sin tur bjuda in fler.
Så att stafettpinnen förs vidare hela tiden.

Har ni frågor så maila till vargmanifest@gmail.com.

Tack för er hjälp! <3

http://www.facebook.com/event.php?eid=263619581162&ref=mf#/event.php?eid=243959427594&index=1



Tack till Susann Fält för att jag får låna din bild :)

Jag suger på att blogga.

Ville så gärna från början vara aktiv med att skriva blogg. Så jag påbörjade den här bloggen.. så dröjer det så det jag skrivit blivit förändrat och behöver uppdateras.. så jag skriver lite till.. jag skrev om mitt jobb och om Didrik. Meningen var att jag skulle skriva om mina andra vackra också.. Meningen var att jag skulle tillägga en hel massa... men nu har den här bloggen legat i redigering så länge att jag väljer att posta den.. Hellre det än inget alls.



************************************************************





Jobbet går bra, jag har tagit väldigt mycket ansvar och blivit god man för min brukare. Vi behöver en till på arbetetsplatsen. Så jag har själv skrivit annonsen och jag har plockat ut elva stycken. Jag har intervjuvat dom. Sedan har jag tillsammans med min brukare valt ut 4 stycken för ytterligare intervju. Sedan har vi äntligen hittat en som blev anställd. Sen hoppas jag att 8 dagars intro har gett lite resultat. Förut har det vart 3 dagars intro, och det har aldrig riktigt fungerat. Det är sååå himla mycket information som jag ska ge och som ska kommas ihåg av den som blir introducerad. Men jag har stora förhoppningar på den vi anställt och tror det kommer bli bra.



Jag har ansvaret för ekonomin och för all typ av post. Så jag är glad över att ha en ny anställd som kan hjälpa till lite med andra typer av sysslor som jag känner att jag inte riktigt hänger med. Sen har det hänt lite saker på jobbet där jag verkligen var tvungen att ta itu med saker jag inte har gjort förut. Helt enkelt en krissituation. Jag har fått sitta i möte med diverse myndigheter. Spenderat timmar i telefon och fyllt i massor av olika blanketter. Eftersom jag har tystnadsplikt så kan jag inte säga vad det handlar om. Men jag känner att ansvaret växer och jag jag ska ta reda på reglerna runt detta. Vad det gäller alla extratimmar och vad jag ska redovis som arbete osv. Men ändå så visst var är det mycket jobb, men jag känner ju ändå att jag behöver en "challenge" och det känns så bra när man ror det iland.


Helt enkelt.. Jobbet går jättebra just nu.. Mycket jobb men det går bra!











Kärleken går bra, Fredrik är alltid den som är hjälten och helt underbar. Jag är så glad att han fick jobb i Glava efter att Volvo varslade honom. Fredrik behöver att jobba. Han blir galen om han inte har något att göra. Men upp till Fredriks kaliber kommer jag aldrig. Han är bara en alldeles underbar skatt som jag lyckats att sjörövat från någon som säkert förtjänar honom. Jag är en pirat....Rawwr


Barnen mår fint. Didde är en underbar kille, man ber honom om en sak och han säger "Ja, mamma" och gör det med en gång. Däremot så fort han är utanför min radar så lyckas han alltid hitta på dumheter. Som att hälsa på kompisar efter skolan och inte komma hem. Så jag får i panik sitta i telefon och ringa runt medan jag har någon av hans systrar aktivt leta efter honom. Eller så hittar han på något riktigt dumt och gör som han gjorde för några månader sedan.

Drar ifrån Fritids och sticker ner till Konsum Styckåsen. Jag får ett samtal precis när jag är på väg till jobbet. Då är Didde på Konsum, tagen av en butikskontrollant. Jag ringer till min brukare föklarar hur det ligger till och säger att jag blir sen. Min brukare är hur gullig som helst och säger att ta min tid, även fast att jag vet att h*n ligger och vänter på att få mat, medicin och bli torr.

Jag kastar mig på cykel och möter en skamsen Didde, föreståndare, butikskontrollant och två poliser inne på Konsums kontor. Jag är såå glad att polisen var där. För att jag ville att det skulle vara en skrämmande upplevelse för Didde. Vilket det verkligen var. Han var så skamsen och det var en sådan obehaglig, generande och skrämmande upplevelse för honom.
Polisen var sträng och bister, butikskontrollanten talade om för honom att hon såg redan innan han hade stoppat ner godiset i väskan att han var på väg att snatta. Föreståndaren var väldigt tydlig med att sådan beetende var inte tolerat i någon affär och han var härmed inte välkommen till hans butik om han inte hade en vuxen med sig. Så det var en tyst liten Didde jag cyklade hem med.

Sedan beslutade skolan att vi behövde ett "krismöte" och jag måste säga att det hela gick lite "overboard" dels att jag inte ventilerade vad som borde ha blivit sagt. Dels att jag efter mötet kom på allt jag borde ha sagt och gjort.

Så jag är inte alls nöjd med det mötet. Mötet baserades på att det är praxis att sådana här saker alltid anmäls till sociala och därför behövde vi förbereda oss. Oss?! Pytt heller!

Jag kommer in i ett rum med 6 andra. Jag kände det nästan som att det var som en rättegång där jag var brottslingen. Men istället för att jag tog upp fighten och hade koll på vad jag skulle säga och inte så var jag totalt oförberedd. TOTALT!

Jag hade inte ens riktig koll på vem kvinnan var på min högra sida. Jag antar genom uteslutningsmetoden att hon var rektor.
Hon satte igång och tjata om att Didde behövde sällskap när han cyklade till skolan. Att jag skulle alltså cykla med honom till skolan. Till saken hör det dock att Didrik aldrig kommit för sent till skolan. Men denna rektor ansåg att det fanns då risk att Didde hittar på dumheter på väg till skolan. Hon hade som förslag att eftersom mitt och Fredriks jobb inte tllät alla dagar att följa Didde till skolan så skulle han gå på fritids från 7.00 dom dagarna.
Fy fan va taskigt. Ska han inte GÖRA annat än att vara i skolan, delvis fritids, samma lokaler dock?! Och ja visst, om det visade sig att Didde inte klarade sin cykeltur till skolan utan gjorde annat osv så skulle jag självklart ta itu det med det och göra vad som krävdes för att lösa det. Men han har klarat det galant, så why fix it if it aint broken?

Det mest irreterande var att hon antog liksom att jag bara skulle säga ja. Jag fick verkligen vara riktigt tydlig och vara lite (väldigt lite, vill ju inte smälla en bomb inne på skolan) och säga att NEJ, vi kommer inte fjanta runt och följa Didde till skolan eller låta honom gå extratimmar på fritids så länge inte JAG ser att det behovet finns.

Så den fighten tog jag.. med hull och hår. Så det tog fokus av det viktiga som behövdes tas upp. Till exempel, Didde stack från Fritids och snattade från Konsum. Didde verkar kunna göra lite som han vill på skoltid, om han blir "trött" så får han lämna lektionen för att göra annat i samlingsrummet. Jag försökte att ta upp vad vi skulle göra åt det faktum att Didde har lite andra regler än dom andra barnen, då avbröt rektorn mig med att "Det ordnar vi här på skolan" Och återtog diskussionen om Didde behövde sällskap till skolan eller inte.

Och sen diskuterade vi att Didde behöver bli omvaliderad. Eftersom Didde har fått en diagnos som kallas för "Autismliknande tillstånd" när han var tre år av Neuropsykiatriska Enheten i Karlstad. Jag ansåg att den var fel redan då. Kanske är det något med honom kanske är det en "diagnos" men inte fan är det "Autismliknande Tillstånd".
Didde lärde sig att tala väldigt sent.. Jag menar väldigt sent. Så när utredningen gjordes så förstod han inte egentligen någon annan än mig. För att jag visste vilka ord han förstod och hur man pratade med honom. Men eftersom man som förälder inte få delta i testerna utan endast titta på så gick det som det.


Dom pratade i den här stilen "Kan du visa hur man gör ett rakt streck" (Jag skulle ha sagt: Titta mamma gör med pennan! Å nu Didde!), Dom säger: "Kan du tala om vad för färg flickan har på kjolen?" (Jag skulle ha sagt: Titta fin flicka, titta flickan har kjol. Lika? "pekar på en annan färg") alltså jag fick sitta där och titta på när dom pratade grekiska med min son. Han förstod dom inte och då valde han ignorera dom. Så stämpeln kom "Brist på Samspel" . Vilket är en vald och väldigt stor valid del utav själva diagnosen. Tro fan det att man har brist på samspel när folk pratar grekiska?! Jag hade också ignorerat en person som följde mig en hel dag och försökte prata grekiska.


Nåja. vi har vart på möte jag och Didde i karlstad hos Team Autism. Så nu är bollen i gungning, bara vänta och se.

Till min Micha

Det är sent och jag borde sova.

Jag fick idag för mig att jag skulle leta upp en singel som Sevan <3 spelat in för tusen år sedan. Och jag tog förgivet att den låg i min låda med "minnen".
Så jag blev sittandes. Än har jag bara gått igenom en bråkdel av det. Men av det jag hann gå igenom, så fann jag den här dagboksanteckningen:

5/8-1990:

"Jag sitter och funderar på varför jag aldrig skriver något om Micha. Varken i dagbok eller i dikt. det är så oförklarligt. Det känns som ämnet är så stort att det inte finns ord att täcka kärleken med. Jag kan inte skriva något om det. För det skulle aldrig bli tillräckligt bra. Jag vill att om jag någon gång skriver om Micha så ska det bli det bästa jag någonsing skrivit. Men jag är inte mogen för det än. Kanske blir jag det aldrig. Det här som jag skrivit är ingen dikt utan bara en liten hälsning."


Två blänkande ögon.
Stora, intresserade.
Ett tandlöst skratt.
Mjuk dreggel.
Skrattar med ivrigt sparkande babyfötter.
Kiknar.
Mjukt lent babydoftande skinn.
Så lent.

Världen och universum stannar för en sekund när din blick finner min och ditt ansikte lyser upp.
Tiden stannar och allt står stilla omkring oss.
Vi befinner oss i tidens öga.
Det finns bara du och jag.
Ett underbart tandlöst leende som stannar tiden, som fryser sekunden.

Och det är kärlek..

Kärlek


Tack för att du finns!
Hälsningar Mamma
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Blev rätt rörd när jag läste det, även en 16 årig Itha kan sätta fingret på vad hon känner :)

Kram och Sov gott!

Climbing that mountain!

Nu har man just grillat halomi spett. Penslade lite med japansk soya och vitlök, helt juvligt gott!
Quorn, Scampi, Succini och champinjoner. Intressant blanding men oh så gott.

Idag har jag gjort en av dom saker som jag har på min "att göra" lista.
Eftersom jag nu är tillbaka till verkligheten igen så finns det många saker som jag är ledsen över.
Saker jag vill göra men inte gjort för att jag mått så dåligt. Saker jag mår dåligt över att jag inte gjort.
En av dom sakerna var att ta kontakt med Bengt igen. Så ikväll gjorde jag det! Det var urfint att få höra hans röst igen och att få tala med honom om åren som gått och hur det är med Gabriel. Jag ska köpa en födelsedagspresent till Gabriel som jag ska ta med mig upp till Stockholm nu i slutet på månaden. Jag och Bengt ska träffas och ta en fika.
Jag känner att det är alldeles för tidigt än att komma hem till dom. Alldeles för mycket av henne där. Bengt sa det att det ser precis likadant ut nu som då. Det visste jag redan. Inte Bengts stil att ändra på något :)
Vill inte träffa Gabriel riktigt än. Känner att jag inte är redo. Är rädd att jag ska sitta och gråta som en idiot. Det blir ju bara obehagligt för Gabriel. Nej, jag ska träffa honom och bara le och ge honom en kram. Men inte än. Som sagt ett steg i taget! Jag ska som sagt köpa med mig en present till Gabriel, ska ge honom ett World Of Warcraft spel och ett game card. Så tänker jag skriva ett brev till honom också. Och behöver han hjälp i spelet så kan jag spela med honom lite också. Jag har ju spelat wow i 6 år nu så något kan jag säkert hjälpa till med.
Anyway, jag känner mig jätteglad och lycklig för att äntligen äntligen ringt Bengt. Han ska ta med sig Sevans smycken så att jag får välja ut ett som minne, vilket jag verkligen är så glad över! Dessutom lovade han att ta med sig kort också.. Kan det bli bättre?
Ska besöka graven också när jag är i Stockholm men det gör jag ensam.

För övrigt har jag jobbat hela dagen idag. Och ska jobba hela helgen. Så nu är det dags att gå och lägga sig eftersom det blir ett låångt pass imorrn.





<3