Till min Micha

Det är sent och jag borde sova.

Jag fick idag för mig att jag skulle leta upp en singel som Sevan <3 spelat in för tusen år sedan. Och jag tog förgivet att den låg i min låda med "minnen".
Så jag blev sittandes. Än har jag bara gått igenom en bråkdel av det. Men av det jag hann gå igenom, så fann jag den här dagboksanteckningen:

5/8-1990:

"Jag sitter och funderar på varför jag aldrig skriver något om Micha. Varken i dagbok eller i dikt. det är så oförklarligt. Det känns som ämnet är så stort att det inte finns ord att täcka kärleken med. Jag kan inte skriva något om det. För det skulle aldrig bli tillräckligt bra. Jag vill att om jag någon gång skriver om Micha så ska det bli det bästa jag någonsing skrivit. Men jag är inte mogen för det än. Kanske blir jag det aldrig. Det här som jag skrivit är ingen dikt utan bara en liten hälsning."


Två blänkande ögon.
Stora, intresserade.
Ett tandlöst skratt.
Mjuk dreggel.
Skrattar med ivrigt sparkande babyfötter.
Kiknar.
Mjukt lent babydoftande skinn.
Så lent.

Världen och universum stannar för en sekund när din blick finner min och ditt ansikte lyser upp.
Tiden stannar och allt står stilla omkring oss.
Vi befinner oss i tidens öga.
Det finns bara du och jag.
Ett underbart tandlöst leende som stannar tiden, som fryser sekunden.

Och det är kärlek..

Kärlek


Tack för att du finns!
Hälsningar Mamma
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Blev rätt rörd när jag läste det, även en 16 årig Itha kan sätta fingret på vad hon känner :)

Kram och Sov gott!